När allt brister

Jag har varit hemma större delen av dagen idag eftersom min hosta inte vill ge med sig. Tänkte att det säkerligen blir bra av att ligga i sängen och titta på film i ett par dagar. Hade inget speciellt att göra på eftermiddagen så jag satte mig för att slösurfa ett tag. Ramlade in på sajten alltombarn.se där jag varit medlem ett tag. Jag scrollade neråt för att se vilka artiklar som finns att läsa och fick då se en sak med rubriken "Karolina bloggar till minne av sin döda dotter Felicia". Smärta! Jag går in och läser, får se länken till hennes blogg och klickar mig vidare. Redan efter tio sekunder sprutar tårarna.

Att hon orkar! Att förlora sitt barn är tamigfan det allra hemskaste som kan hända! Det hela utvecklar sig till dåliga tankar om hur det skulle vara att förlora sitt eget barn. Jag vet inte hur jag skulle ta mig upp om min dotter skulle gå bort. Hon är mitt solljus även om hon är grinig. Hon är mitt allt även om hon inte vill ge mig en kram. Hon är bränslet när saker känns jobbiga.

I och med att min syster dog för mer än 1.5 år sedan har jag tänkt en del på döden. Jag grät i stort sett nästan varje dag både i ensamhet och i närhet av andra. Det hela pågick ända tills julen -07 då något hände. Jag var vid hennes grav och får se ett solljus över trädtopparna som var så skarp att jag blev bländad. Tecken? Jag vet ärligt talat inte, men sedan den stunden har jag faktiskt inte gråtit då jag tänkt på henne. Hon finns i mina tankar i stort sett dagligen. Fick tips av en kurator på jobbet att jag ska ha en speciell tid för min syster varje dag då jag tänker på henne och i början var det jobbigt, men nu i slutet har det blivit mycket skratt. Jag kan ju berätta allt för min fru, och även min mamma börjar prata på det där "nostalgiska" sättet när vi samtalar om Christina. Vad pappa tänker på vet jag inte alls. I och med en stroke för ett par år sedan har han ingen empatisk sida längre och kan inte förstå att folk kan vara ledsna. Han själv vet inte hur man är ledsen. Svårt.

Som sagt var. Jag älskar min dotter. Jag älskar min familj.