onsdag 28 maj 2008

YouTube = dagens räddning

Har varit hemma med min dotter idag och tittat på Bamse, lekt med dockor och haft det allmänt kul! Hon har varit dålig i över en och en halv vecka, men igår började hon bli bättre. Idag var hon helt kry, vilket är riktigt skönt.

Hon kollar gärna på YouTube och har där en hel del favoriter. Sista veckan har det blivit mycket barn som pruttar och barn som gör konstiga ljud. Allt finns tamigfan på YouTube.

Idag blev jag dessutom upplyst om "The Tourettes Guy". Hur är det man säger.. Like father, like son. Kolla in och garva loss!

söndag 25 maj 2008

TV-serier som jag aldrig sett

Jag har film och TV som ett rätt stort intresse. Jag omger mig av en hyffsat bra anläggning modell plasma och jag har en fin digitalbox. Just nu är jag inne på devisen "Film ska ses på bio. Bio ska ses hemma", men dit har jag inte kommit riktigt än. Det blir förhoppningsvis när barnet/barnen är stora. Då ska pappa skaffa anläggning (om jag får för frugan...).

Hur som helst. Jag älskar att se serier, gärna DVD-boxar som jag kan sträckkolla på så man slipper vänta en vecka, eller i värsta fall en hel sommar för att få se fortsättningen på det där spännande avsnittet. Lost är en höjdare, Twin Peaks är ett magnifikt epos, My name is Earl är en stilstudie i det dekadenta low class-samhället på USA:s bakgård.

Jag har sett mycket, men det är också en hel del som jag aldrig sett. Sopranos, Entourage (well, några avsnitt på Canal Plus har det blivit), House (vi har skaffat de två första boxarna, och jag har sett typ 2 avsnitt) osv. Rome har jag inte heller sett.

Fan, ge mig tips på serier som jag måste se!

Källkritik

Jag fortsätter med min "Fråga Anders & Måns"-kavalkad.



Jag har faktiskt aldrig sett dessa herrar på TV, men tack vare YouTube kan jag uppfyllas av kunskap. De är magnifika, sanslöst roliga och de vet dessutom om att allt blir roligare om man kör det på dialekt.

lördag 24 maj 2008

Att jobba eller inte jobba och annat skitsnack på kvällskvisten

Jag har nu städat upp efter en annan person. Detta genom att arbeta på kvällstid eftersom personen säger "jag har inte tid". Jag har inte heller tid. Jag har inte heller någon ork att göra det. Men jag vet hur det blir. X säger till Y att det är jobbigt och svårt, vilket resulterar att Y ändå kommer fråga om jag kan göra det. Jag har kommit så långt att jag har två saker kvar att fixa, det tar inte lång tid alls, men nu känner jag att jag vill revoltera. Skita i det för ikväll och göra färdigt allt imorgon. Snälla, får jag det?

Jag hatar förövrigt modebloggar och sån skit. Därför ska jag bara beskriva vad jag köpt idag. Ett par snygga italienska jeans för 1298:-, en v-ringad tröja för 899:- och en "långärmad t-shirt" för 599:-. Observera att jag är sanningsenlig med priserna, men i övrigt rätt ironisk. Vad säger det om mig när jag berättar priserna på skiten jag köpt? Att jag har pengar eller att jag får leva på nudlar resten av månaden (som inte ens börjat än). Tänkvärt, mycket tänkvärt.

Småbarnsföräldrar är dock en rätt köpstark grupp, speciellt om man vill forma sitt barn efter en "stil", eller vad jag nu menar... Inte märke, men söta kläder. Jag tycker faktiskt att min dotter ska ha Hello Kitty-kläder. Kattjäveln ser så glad ut och jag blir glad då jag vet att min dotter är glad för att hon har en katt på både mössan, jackan, trosan, tröjan och byxan. Frågan är bara om jag ska ge mig till att prova Axe:s "nya" deodorant, chokladkillen ni vet. Dottern skrattar så hon kiknar när hon ser den.

Våga vägra Eurovision Song Contest

Varje år är det samma visa. ESC har blivit för stor för sitt eget bästa och enligt många som kan och vet mer om evenemanget så tycker de att tävligen ska delas upp i en öst- och en västtävling. Som sagt var...

Min fru är en inbiten schlagerdiggare och även jag kan tycka att någon låt är bra. Ibland alltså.

Det är hela grejen med festivalen. En massa bögar som springer runt med dammvippor i arslet och blåser i visselpipor. Jag klarar inte av det, sorry. Jag klarar inte heller av personer som Charlotte Perelli. Den jag avskyr mest av allt är den där jävla Nanne Grönvall. Hög som en pall, måste hävda sig genom att göra grimascher som gör Shrek grön av avund (insert random färg liksom), låter som en könsopererad man som fått 50 par testiklar inopererade och igångsatta. Usch. Tvi! Fy.

Dottern har haft en jobbig vecka, men nu ikväll ville hon äta själv för första gången på länge. Vi fick i henne en hel burk med köttbullar och potatismos och efter det ville hon ha mer mat. Hon tryckte även i sig en halv banan. Lilltjejen har massor att ta igen! Jag är lite sugen på en Billys 4 cheese eller vad den nu heter. Kanske gör mig en sådan efter att jag jobbat lite.

Undersökande journalistik

onsdag 21 maj 2008

Back at 'cha, bitch!

Har varit ruskigt irriterad på en kollega under tid. Detta har märkts väldigt tydligt och jag har inte direkt hållt inne med mina tankar. Igår blev jag uppringd av min chef och fick frågan: "Gör du X:s arbete?". Givetvis svarade jag "Ja!". Hade möte med de båda idag och det visar sig nu att jag inte alls ska göra något eftersom X faktiskt lyfter en massa stålars för det. Kan inte bli bättre! Det roligaste kommer dock imorgon då det ska presenteras för X.

Jag var även på en liten introduktion på min nya tjänst idag. Fick alla behörigheter och en kort genomgång. Känns smidigt och jag kommer nog in i allt snabbt.

Vad händer annars då? Läsåret är snart slut och med det försvinner elever som är roliga. Finns ett killgäng som jag har riktigt roligt med! Vi diskuterar politik och jag har en roll som jävligt äcklig. Nästan lite moderatnazist. Jag fick den ena killen att tro att jag var seriös då jag tyckte att vi i Sverige borde exportera kärnavfall till ett fattigt jävla u-land i Afrika och ge dem typ 2 miljarder för det. Om de är smarta betalar de ett ännu mer jävligt u-land att ta emot avfallet, låt oss säga 1 miljard. Då har landet tjänat en miljard från Sverige och ett annat land har fått ta del av kakan. Väntade bara på ett samtal från chefen efter det. Nu är det mest fingerpekningar och att jag blir kallad moderatsvin, men det kan jag ta.

Sen har vi ett annat gäng som alltid är förbannade. Jag är lika förbannad som dem och det urartar ofta i att man försöker "äga" den andra. Turligt nog för mig så vinner jag allra mest.

Sen har vi tjejerna som alltid är snälla och säger hej i kör. De försöker även lära mig obskyra spanska ord och fick mig att skratta ordentligt idag då de sa att en av mina kollegor ser ut som en Glassgubben.

Det är sådant som gör det kul på jobbet. Har ju även många bra kollegor, men de återkommer jag till en annan gång. Dags att sova nu.

fredag 16 maj 2008

Holiday in Cambodia och annan nostalgi

Kvällen började i soffan, nerbäddad med två halvsköna kuddar och mitt sköna täcke som jag säkert har haft i 15 år och Superman Returns på Canal Plus. Givetvis somnade jag efter 20 minuter och vaknade upp nyss. Gick då till datorn, kopplade in hörlurarna och gjorde en random playlist. Så kom den! När jag gick i sjuan var jag punkare. Eller rättare sagt, jag trodde jag var punkare. Tror jag. Jag gillade i princip bara två band då; Sex Pistols och Dead Kennedys. Favoritlåtarna var givetvis God save the queen med Sex Pistols och Holiday in Cambodia med Dead Kennedys. Dessa två låtar är något som står sig kvar i minnet och jag kommer fortfarande ihåg då de spelade låten i "garderoben" där vi fick lämna in våra jackor. På skolan där jag gick lämnade vi nämligen in våra ytterkläder på morgonen och hämtade dem när vi gick hem. Hur smidigt som helst. Dessutom fick två elever passa garderoben per dag enligt ett roterande schema. Tänk om det vore så nu?

Om vi hoppar tillbaks till musiken så blev det ändring året därpå då jag upptäckte band som Front 242, Nitzer Ebb och värmländska Pouppée Fabrikk. Det var stort! Ett band som hade ett hårt bandnamn, som dessutom var hårda som fan och gjorde riktigt aggressiv bodymusik! Snöade in rejält i synthgenren och är fortfarande kvar. Lyssnar fortfarande på Nitzer och Front. Pouppée blir det också någon gång då och då. I slutet av nian kom jag in i en liten svartrocksperiod då man skulle lyssna på The Sisters of Mercy. Jag lyssnade inte så mycket alls utan spelade av en skiva på band så jag hade i hyllan utifall någon ville höra. Det var mycket samlande på sånt man kanske egentligen inte ville ha. Av nostalgiska skäl köpte jag dock tre Sisters-skivor på rea för några år sedan. Tror att jag gillade The Mission mer än Sisters. Pest eller kolera typ.

Husgudarna har varit Depeche Mode. Det finns låtar för alla tillfällen. Igår hjälpte jag faktiskt till att hitta noter till Somebody som ska framföras på skolavslutningen. Ska bli riktigt kul att höra! Har aldrig hört Depeche Mode på en skolavslutning tidigare. :-)

Skrattade gott då jag hittade min kalender från 93-94, åren då jag gick sista ring i gymnasiet. I kalendern står det skrivet "CYBERPUNK". Detta är mest ironiska inlägg i kalendern. Vi skrattade gott åt artister som Billy Idol som istället för "punk" skulle göra "Cyberpunk". Ja jävlar. Det var tider det. Glömmer aldrig den där gången på idrotten då vi tog med oss öl till badhuset och drack i bastun. Vi blev halvdragna och jävligt redo för filosofilektionen som vi hade efteråt. En av killarna höll på att bli upptäckt när gympaläraren kom in i bastun och fick se en flaska som han hade mellan benen under handduken. Såg ut som att han hade världens råballe och han tyckte att det var härligt att vara i bastun med en massa sköna killar. Gympaläraren var aldrig mer trevlig mot honom. Enligt rykten var han med i Kristdemokraterna.

Skriver mer imorgon!

söndag 4 maj 2008

Dagens U-landsproblem

Skrattar gott åt herrarna Schulmans webbsatsning 1000apor.se och i synnerhet deras avdelning Dagens U-landsproblem. Politiskt korrekt? Nä, inte riktigt. Men fan så kul!

http://www.1000apor.se/tv/dagens-u-landsproblem

Kolla in Min unge har nio mil att gå till skolan, Jag har fått en riskokare och Nwoegwk kan inte stava till sitt namn. Givna klassiker på webben!!

Hypokondriker?

Hypokondri eller inbillningssjuka, ibland nosomani, är ett tillstånd som innebär att den sjuka är övertygad om att hon har en eller flera fysiska sjukdomar trots att hon är fysiskt frisk. Hypokondrin i sig är ett ångestutlöst psykiskt problem, som fokuseras bort från själens tillstånd till en obefogad oro över kroppens fel och brister. Kroppens normala signaler och utseende tolkas som sjukdom eller hot om sjukdom. Sjukrollen är central för den av hypokondri drabbad. Genom sitt innehav av en fysisk sjukdom äger den drabbade rätt att stänga av livet och livets alla krav och orkar leva med sin existentiella ångest. En person som lider av hypokondri kallas hypokondriker. (Ovanstående är snott från Wikipedias artikel om hypokondri)

Måtte fan ta Dr Gregory House!

Efter att jag började titta på serien House MD för en månad sedan (ja, jag vet att det har gått på TV länge) har jag börjat visualisera händelseförloppet från munnen och neråt när något inte känns bra. Magont? He's doing drugs. Ont i huvudet? He's doing even more drugs. Rännskita? He shouldn't have eaten that last burrito, man.

Det enda positiva är att allt ordnar sig i slutändan, även hos mig.

lördag 3 maj 2008

Hysteriskt kul!

Filmmusik

Varför är filmmusik så gripande egentligen? Nu menar jag inte den där låten från den där gruppen utan något som gjorts av t.ex. John Williams, Grame Revell, James Horner eller Hans Zimmer.

Lyssnar dock inte på något av dem nu utan filmmusiken till Borat. Sug på den.

"Uppoffringar"

För ett tag sedan blev jag stannad på jobbet av en kollega som väntar barn. Eftersom jag är en relativt "nybliven" pappa (fan, det har gått 1,5 år sedan om 9 dagar) och att jag är en som inte förvränger något så ställde hon följande fråga till mig:

"Vilka uppoffringar har du fått göra efter att du blev pappa"

Tankeprocessen sattes igång. "Vadå uppoffringar" var det första jag tänkte på. Visst, jag kan inte gå på de konserter jag vill, jag kan inte stanna kvar på jobbet eftersom det oftast är jag som hämtar på dagis, sömnen och biobesöken ska vi inte ens prata om osv.

Det är inga uppoffringar. Jag kallar det för omprioriteringar istället. Jag tycker att om man skjuter av en salva i sin tjej så ska man vara redo att göra dessa omprioriteringar. Det är ingen dans på rosor att bli förälder eftersom det är mycket som kan hända och oftast händer det när det egentligen inte borde få hända. När folk frågar mig hur ofta jag var med till mödravården med min fru så är svaret alla gånger förutom tre. De allra flesta blir väldigt förvånade, men sedan tillägger de att de misstänkte något liknande eftersom jag är en så vettig kille. "Vadå vettig kille" menar jag då. Jag tar mitt ansvar. Självklart är jag intresserad av vad som händer inuti min frus mage. Första gången på ultraljudet var det inte min fru som grinade utan det var jag, då jag satt där i den bekväma fotöljen där den medföljande personen skulle sitta.


Ultraljud, Karolinska Sjukhuset 18 maj 2006


Lek på altanen nästan två år senare, 2 maj 2008

fredag 2 maj 2008

3 saker som jag avskyr

Tänkte spalta upp några saker som jag har grubblat på idag - sådant jag avskyr! Jag mådde verkligen illa när jag spaltade upp sakerna i mitt huvud, men till slut hade jag ventilerat och stuvat om så det blev rätt bra. Vi kör väl med plats 3 till 1. Ride on!

3 - Star Trek
Det enda coola med Star Trek är att S.P.O.C.K använde "to boldly go where no man has ever gone before" yadayada i sitt intro på konserterna - i övrigt avskyr jag allt som har med Star Trek att göra. Jag tror att det grundar sig i att i gymnasiet hade vi en kille i klassen som var så häftig och cool och han kollade på Star Trek och käkade chips med en annan kille i en NV-klass. Alla var nog lite avundsjuka på dem som hade Star Trek-gemenskapen - dock inte jag.

2 - "Supportrar från Stockholm"
Här kan man inte bara heja på ett lag i en idrott utan man måste ha en hel armé med idrotter och lag som man hejar på. Gillar man Djurgården kan man alltså även engagera sig i Djurgårdens Bridgesektion. AIK har balettdans. Hammarby har speedway. Usch för sådana fjompar.

1 - Värmlänningar som är ute på grönbete
Sann historia: Går runt på IKEA i Karlstad då det varit öppet i en månad eller så. Framför oss går det en riktig potatissäck och degar. Framför säcken går ett par från de riktigt jävla norra delarna av Värmland och plötsligt säger gubben: "Titt' Berit, där är sôffan sôm ä' i katalogen". No shit, Sherlock?!

torsdag 1 maj 2008

Upp till kamp, kamrater!

Jag vet att det inte skrivits så mycket här på länge. Jag har haft ambitionen att försöka göra ett inlägg om dagen, men det har varit en hel del på G. I förra veckan fick min dotter dubbelsidig öroninflammation - igen. Dagen efter fick jag streptokocker och har därför käkat penicillin sedan dess. Fyfan vad äckligt det är med penicillin. Ni vet den där doften som kommer när man pissar. Urgh för den. Å andra sidan så är det bra med sådant eftersom jag blev frisk.

Som sagt var så är det en röd dag idag. I dubbel bemärkelse. Visst är det skönt med en ledig torsdag, men jag sympatiserar inte alls med de som är ute och går i tågen. Själv drar jag nog till Sollentuna, tvättar bilen och handlar med familjen. Ska nog göra en bilskiva innan jag åker. Mycket Jamiroquai? Ja, kanske.. Vi får se! Tänkte posta lite bilder här senare som jag fotat i veckan. Kör hårt alla!