Disco Inferno!: "Uppoffringar"

För ett tag sedan blev jag stannad på jobbet av en kollega som väntar barn. Eftersom jag är en relativt "nybliven" pappa (fan, det har gått 1,5 år sedan om 9 dagar) och att jag är en som inte förvränger något så ställde hon följande fråga till mig:

"Vilka uppoffringar har du fått göra efter att du blev pappa"

Tankeprocessen sattes igång. "Vadå uppoffringar" var det första jag tänkte på. Visst, jag kan inte gå på de konserter jag vill, jag kan inte stanna kvar på jobbet eftersom det oftast är jag som hämtar på dagis, sömnen och biobesöken ska vi inte ens prata om osv.

Det är inga uppoffringar. Jag kallar det för omprioriteringar istället. Jag tycker att om man skjuter av en salva i sin tjej så ska man vara redo att göra dessa omprioriteringar. Det är ingen dans på rosor att bli förälder eftersom det är mycket som kan hända och oftast händer det när det egentligen inte borde få hända. När folk frågar mig hur ofta jag var med till mödravården med min fru så är svaret alla gånger förutom tre. De allra flesta blir väldigt förvånade, men sedan tillägger de att de misstänkte något liknande eftersom jag är en så vettig kille. "Vadå vettig kille" menar jag då. Jag tar mitt ansvar. Självklart är jag intresserad av vad som händer inuti min frus mage. Första gången på ultraljudet var det inte min fru som grinade utan det var jag, då jag satt där i den bekväma fotöljen där den medföljande personen skulle sitta.